Finländarna går till val, varierande intresse för lokala angelägenheter

Modellen med samtidiga region- och kommunalval har tidigare funnits i Danmark och Norge. I Sverige har man tre val på en gång, då man röstar också i riksdagsvalet.

Men så långt går inte Finland, där man i stället får rösta oftare, också i presidentvalet vart sjätte år. Det finländska personvalet finns på alla nivåer.

Den finländska kommunforskaren Siv Sandberg är ofta anlitad för att förklara bakgrund och nya trender. Just nu gläder hon sig över den svenska Melodifestivalens segrare, humorgruppen Kaj, som vänder upp och ner på sin hemkommun Vörå i Finland.

Axel Åhman, Kevin Holmström och Jakob Norrgård uppträdde på en tackfest i sin gamla hemkommun Vörå bara en vecka efter segern i Mellofinalen i Stockholm. Foto: Vörå kommun

Tidigare var kulturen ett ganska “tyst” politikområde, som sällan delar åsikterna. Det är därför vi träffar henne på Helsingfors centrumbibliotek Ode, ett av de synligaste och dyraste biblioteken i landet.

Finskt avsteg från nordisk modell - men värdegrunden kvar Hur viktig är då kommunen som enhet i Finland jämfört med Norden?

– Finland har tagit ett steg bort från den traditionella nordiska kommunen, med en stark serviceproduktion. En gång talade man om den nordiska välfärdskommunen, nu finns inte ens äldreomsorgen kvar i kommunerna.

Det är ett stort avsteg från modellen som har växt fram i Norden under många hundra år, påpekar Siv Sandberg.

Men samtidigt finns värdegrunden kvar och synen på kommunernas institutionella roll, och på kommunal demokrati. Kvar i de finländska kommunerna finns uppgifter inom utbildning, markplanläggning och kultur, liksom i de övriga nordiska länderna.

Dyr kamp om personrösterna

Makten och antalet ärenden har alltså minskat i kommunalpolitiken, men de flesta kommuner har bibehållit storleken på sina kommunfullmäktige.
Antalet fullmäktigeplatser är beroende av antalet invånare i kommunen. Minimiantalet är 17 platser, men de minsta kommunerna kan gå ner till 13 fullmäktigeplatser.

Det är kandidatbrist i de mindre kommunerna, så de allra flesta kandidater får en plats som invalda, ersättare eller nämnd- och kommunstyrelsemedlemmar.
Men i de större städerna ökar intresset för att vara med och påverka. I Helsingfors konkurrerar nästan 1000 kandidater om de 85 platserna i stadsfullmäktige.

För väljaren kan det vara svårt att lära känna och bedöma de många kandidaterna. Det ger till exempel riksdagsledamöter en stark chans till inval.

Kändisfaktor och tudelning hotar kommundemokratin?

Det finländska valsystemet har kritiserats för att kändisfaktorn kan påverka mer då det är väljaren som avgör och inte partiet.
Då kan också annat än kompetens och politiska åsikter avgöra, också kandidatens förmåga att satsa pengar på sin kampanj.

Finländska kommunforskaren Siv Sandberg på Odebiblioteket i Helsingfors. Hon är också universitetslärare vid Åbo Akademi.

En annan faktor är hur samhällets tudelning påverkar röstningsaktiviteten. I städerna har valdeltagandet ökat i kommunalvalet. Men i en del kommuner i östra och norra Finland ligger valdeltagandet långt under 50 procent, ett periferiproblem enligt Siv Sandberg.

Tudelningen kan ha lett till en samhällelig likgiltighet i de glest befolkade regionerna, och det motsatta i städerna i södra Finland.

Det allra första välfärdsområdesvalet 2022 lockade 47,5 prosent av de röstberättigade finländarna. Den här gången vet väljarna bättre vad man röstar om, och kan göra det samtidigt som man röstar i kommunalvalet.

Hållbar kommunal demokrati - med stor erfarenhet

Flera partier har misslyckats med att ställa upp maximalt antal kandidater i de finländska valen den 13 april.
Det är speciellt svårt att få yngre kandidater att engagera sig. Debattklimatet har hårdnat och gjort politikernas uppdrag otrevligare.

På vissa orter har en majoritet av kandidaterna titeln pensionär, påpekar Siv Sandberg.
– Det betyder att många har gott om tid att sköta sitt uppdrag, men det visar på ett dilemma i vårt system. Uppdragen kräver personliga uppoffringar och de som arbetar har inte tid.

Sandberg hänvisar till debatten i Sverige om hur hållbar och slagkraftig den kommunala demokratin egentligen är, om kommunpolitikerna inte räcker till och frågorna blir alltmer komplicerade.

Kompetens på kommunkansliet

En styrka är den stora kompetensen och sakkunskapen på kommunkanslierna, i hela Norden, påpekar Siv Sandberg

– Kommunerna är ganska bra på att omorientera sig till en ny verklighet och göra det bästa av vad man har. Vi är kanske blinda för det, men vi har en väldigt välutbildad och professionell ledning i kommunerna.

Kulturen får kosta i Helsingfors. Odebibliotekets bokutlåning och läsningsutrymmen finns i “Bokhimlen” i tredje våningen. Där finns också medborgarbalkongen med fin utsikt. Dessutom finns mötesrum, verkstäder, studior och spelutrymmen.

Det kan behövas, för kommunerna står inför stora ekonomiska problem på grund av demografin, i den nedåtgående spiralen då befolkningen minskar.

Åldersstrukturen i Finland kan leda till minskade stöd från staten när det finns färre barn i skolorna, påpekar Siv Sandberg. På utgiftssidan är det fortfarande ett dilemma om man inte har tillräckligt många löntagare som skattebetalare.

Men kommunerna klagar nästan alltid på att de har för lite pengar. Många varnande ord har getts om en försvinnande expansion och minskande befolkning. Det är möjligt att Finland här ligger före resten av Norden.

Siv Sandberg talar om en något överdimensionerad infrastruktur, till exempel inom skolsektorn. Men det är också möjligt att man har gjort alla de skolsammanslagningar som kan göras.

Vad vill partierna?

De ideologiska skillnaderna i kommunalpolitiken handlar om relationen stat och kommun, och i markplaneringsfrågor.

Samlingspartiet, det största partiet både i Helsingfors och rikspolitiken, talar för förutsättningarna för det lokala näringslivet.

Också De Gröna är ett slags utpräglat stadsparti, med trafikfrågor och urbanisering på agendan.
Sannfinländarna har aldrig varit ett starkt kommunparti, och har samlat färre kandidater i det här valet.

De hade framgångar i senaste kommunalval på bekostnad av Centern, som då satt i regeringen och har varit överlägset i små kommuner i periferin. Nu är det omvända roller när Sannfinländarna har finansministerposten.

Vänsterpartierna är nu i opposition i riksdagen, och har haft ett lyft i opinionsmätningarna. I motsats till Samlingspartiet som vill öppna marknaden är Socialdemokraterna och Vänsterförbundet mer för att hålla saker och ting i egen kommunal regi förklarar Siv Sandberg.

Vänstern kan kanske anses ha en politik som tryggar resurser till kommuner och välfärdsområden och gör kommunerna till säkra arbetsplatser för många anställda.

Partierna styr, snart också i skolan

Skolan är det kvarvarande stora politikområdet inför kommunalvalet. Siv Sandberg ser en viss klåfingrighet bland politikerna, trots att de inte står helt utanför nu heller.

Det är tal om disciplin och fler kvarsittningar, begränsningar av mobiltelefoner. Sannfinländarna talar diffust om ett slut på perversiteter och för mycket tofu i skolmaten.

I Finland har det inte uppstått så många obundna ensaksgrupperingar, inget ”sjukvårdsparti” som i Sverige.

Stora sjukvårds- och BB-nedskärningar eller omstridda industrietableringar kunde fånga upp kritiska opinioner, men det har skett endast i enskilda fall, konstaterar Siv Sandberg.

Sysselsättningen nu kommunens ansvar

Vården har försvunnit till välfärdsområdena, men i stället fick kommunerna ta hand om arbetsförmedlingen. Statens arbets- och företagsservice i de så kallade TE-centralerna övertogs av kommunerna vid årsskiftet, men personalen följde med.

Vanda stad tog över arbetsförmedlingen vid årsskiftet. Sysselsättnings- och integrationsdirektör Susanna Taipale-Vuorinen vecklar ut en banderoll om målsättningen: att ge livskrafts- och sysselsättningstjänster, som är bland de bästa i Finland.

Grundtanken är att föra tjänsterna närmare klienterna i en servicemodell där lokala särdrag får och ska synas. Man skapar också ett samarbete med tredje sektorn och privat arbetsförmedling för bättre arbetskraftsmatchning och regional rörlighet.

En av de kommuner som tog över arbetsförmedlingen vid årsskiftet var Vanda. I en intervju i Hufvudstadsbladet såg sysselsättnings- och integrationsdirektör Susanna Taipale-Vuorinen stora möjligheter att hjälpa de lokala arbetsgivarna med arbetskraft. Staden känner företagen och invånarna, och kan därför hjälpa mer, sa Susanna Taipale-Vuorinen.

Kommunen kan också bättre utveckla utbildning som passar de lokala arbetsgivarnas behov. En dryg fjärdedel av kommunens invånare har utländsk bakgrund.
Enligt arbets- och näringsministeriet har reformen fått en bra start och frågan om sysselsättning kan bli ett tema i kommunalvalet, eftersom det ännu finns mycket att utveckla.

Reformen inleddes av Sanna Marins regering och den borgerliga regeringen har fortsatt. Siv Sandberg kan inte ännu utvärdera om det var en lyckad förnyelse.
– Det var en stor och principiell reform som egentligen bara gled igenom utan så mycket diskussion, kanske för att alla var så trötta på reformer, säger Siv Sandberg.

Arbetslösheten har ökat sedan dess, så det finns en risk för att kommunerna känner sig lurade för att de tog över statens ansvar utan konkreta verktyg eller pengar att lösa krisen.

“Bara bada bastu”

Man har också sett exempel på nya arbetssätt i kommunerna. Siv Sandberg nämner Vörå kommun som ett exempel.

Bara några dagar efter att humorgruppen Kaj hade segrat i den svenska melodifestivalen kunde deras finländska hemkommun välkomna gruppens medlemmar hem med en jättefest för 5000 gäster.

Många av Kajs sånger framförs på tydlig Vörådialekt - det uppskattas i hemkommunen. Där hoppas man på framgång också i Eurovisionstävlingen i Basel i maj. Foto: Vörå kommun

“Bara bada bastu” har blivit kommunens signaturmelodi och kommunen kan profitera på “sitt” bidrag, först i Sverige och sedan i Eurovisionstävlingen i Basel i maj. Tanken är förstås att öka kommuninvånarnas samhörighet och stolthet över sin identitet och dialekt.

Det är sånt som kan påverka kommunens image och locka nya invånare, turister och företag till den lilla kommunen i Österbotten med drygt 6000 invånare.