Får vi den artificiella intelligens vi förtjänar?

Vi har valt ett krävande tema denna gång: Artificiell intelligens. Alla är eniga om att den kommer att få stora konsekvenser på nästan alla områden, men ingen kan förutspå exakt vad som kommer att ske.

Vi står i en liknande situation som på 1990-talet, när Internet introducerades.

- Ingen vet vad som kommer att ske, erkänner Svein Berg, som är direktör för Nordic Innovation.

- Men det vi kan vara säkra på är att det går fort. Som en amerikansk forskare sa på 60-talet: Utvecklingen har aldrig gått snabbare än nu, men den kommer heller aldrig någonsin att gå så långsamt igen.

Vi har emellertid tänkt på konsekvenserna av artificiell intelligens, mer eller mindre sedan det som räknas som den första datorn, Eniac, byggdes 1947.

Hannes Alfvén, som fick Nobelpriset i fysik 1970, gav några år tidigare (under psedunymen Olof Johannesson) ut en berättelse som ursprungligen var tänkt för hans barn och barnbarn: Sagan om den Stora datamaskinen.

I den berättar en dator om hur dataåldern uppstod. Människan var bara ett led till det som var evolutionens höjdpunkt: datorerna.

Problemet med människan var att hon tänkte för sakta. På egen hand kunde människor göra en väderprognos för de kommande tre dagarna. Men det tog tre dagar att göra den och därför var den redan oaktuell när den var färdig. Utan datorernas hjälp gick det inte att förutspå vädret.

Man kunde visserligen tänka sig att många människor samarbetade, så att deras hjärnor seriekopplades. Men det fungerade inte, eftersom deras sätt att kommunicera, med tal eller skrift, var för långsamt och oprecist, påpekade datorn i sagan.

På område efter område har det utvecklats datorprogram som är snabbare än människan. När IBM:s dator Big Blue till slut slog den regerande världsmästaren i schack, Garry Kasparov, 1997 räknades det som en milstolpe i utvecklingen av artificiell intelligens. Så följde program som gjorde datorerna överlägsna i allt från Go till Jeopardy.

Det är inget som hindrar att dessa program seriekopplas så att man får en dator som kan slå människan i alla spel. Men går det att seriekoppla så många program att en dator blir bättre på alla intellektuella uppgifter som människan kan utföra? I så fall skulle det som kallas för Artificiell generell intelligens (AGI) uppstå.

Med åtta miljarder människor som hittar på nya saker kan det nog ske först när datorerna bygger egna datorer. För möjligheterna är närmast obegränsade. I det här numret ser vi på några aspekter av AI:

• Autonoma färjor
• Drönare som reparerar vindkraftverk
• Program som diagnosticera sjuka
• Program som hjälper oss på kontoret
• Ett kraftigt ökat behov av datorhallar

Gemensamt för dem är att AI-systemen är snabbare än vad människorna är, men att det kan gå galet om vi inte vet hur vi ska hantera programmen. Därför är det så viktigt med utbildning. I Finland har en kurs i AI tagits fram som blivit en internationell succé.

På de områden där vi lämnar över styrningen till AI-system måste det också göras en riskanalys, vilket är kärnan i den nya EU AI Act, som trädde i kraft 1 augusti i år. Utvecklarna av nya AI-system måste kunna dokumentera vilka risker som finns.

Vissa AI-system förbjuds redan nu, som att koppla ansiktsigenkänning till kollektivtransport, som i vissa fall skett i Kina.

Norden, med sin långa historia av att värna om personlig integritet och goda arbetsvillkor har en speciell roll att spela för att påverka internationella standarder. För det krävs det att det inte bara utvecklas nationella AI-strategier, utan också en nordisk. Talar vi med gemensam röst får vi större inflytande än var sig.